Motorcyklar i kollektivtrafikfält är ingen ny idé. Redan 1981 gick Sverige och Norge i täten när Stockholm och Oslo som första städer i världen öppnade bussfilerna för motorcyklister. Syftet var tydligt: att öka framkomligheten och förbättra trafiksäkerheten.
Sedan dess har utvecklingen tagit olika riktning. I Norge får motorcyklister i dag köra i bussfiler i hela landet. I Sverige har frågan däremot stannat av. Samtidigt visar en studie från VTI att Norge har färre dödsolyckor med motorcyklister än övriga Norden, medan utvecklingen i Sverige går åt motsatt håll.
Att tillåta motorcyklar i kollektivtrafikkörfält är en enkel åtgärd med flera positiva effekter. Framkomligheten ökar när fler fordon kan använda det befintliga vägutrymmet mer effektivt. Det minskar trängseln i de ordinarie körfälten, särskilt under rusningstid, och bidrar till ett bättre trafikflöde för alla trafikanter.
För motorcyklister innebär det också en säkrare trafikmiljö. När vi får köra i bussfiler slipper vi trängas mellan bilar i köer, vilket minskar risken för olyckor i samband med filbyten eller situationer där bilförare inte uppmärksammar oss. Synligheten ökar och vi blir mindre utsatta.
Kollektivtrafikfält har dessutom ofta ledig kapacitet, särskilt utanför rusningstid. Att låta motorcyklar använda dessa fält innebär ett bättre nyttjande av vägutrymmet – utan att kollektivtrafiken påverkas negativt.
En nationell policy för motorcyklar i kollektivtrafikkörfält skulle vara ett enkelt, effektivt och beprövat sätt att förbättra både trafiksäkerhet och framkomlighet. I grunden handlar det om att använda våra vägar smartare – och göra trafiksystemet smidigare för alla.
Vill du veta mer om vad vi driver och varför? Läs mer här.
