En personlig reflektion över Europadagen

Att fira Europadagen har alltid varit en självklarhet för mig. Född och uppvuxen i Bryssel har Europa ständigt varit en naturlig del av min vardag. I år har vi dessutom anledning att reflektera lite extra: den 8 maj markerar 80-årsjubileet av slutet på andra världskriget, och dagen efter – den 9 maj 2025 – firar vi 75 år sedan Schumandeklarationen, det historiska talet som lade grunden till det europeiska samarbetet.

Min uppväxt präglades av Europas gränser – både de synliga och de osynliga. Med släktingar vid Belgiens gräns mot Tyskland och Luxemburg minns jag hur cykelturen till närmaste badsjö i grannlandet stoppades av stängda gränsövergångar, bevakade av soldater med kpistar. Efter 1986 förändrades allt: först försvann vakterna, sedan gränsstationerna. Plötsligt kunde vi resa, handla och röra oss fritt – en frihet som kändes nästan overklig.

Mitt år som utbytesstudent i Sverige började på bästa möjliga sätt: sommaren 1994 var fylld av sol, glädje och känslan av att allt var möjligt. Men hösten samma år förändrades tonen. Debatten om Sveriges EU-medlemskap tog fart, och för första gången i mitt liv ifrågasattes något jag tagit för givet – Europas självklarhet. Som 18-åring kastades jag in i en existentiell tankevärld: vad innebär det att tillhöra Europa? Vad betyder det att stå utanför?

När Sverige röstade ja till EU och blev medlem den 1 maj 1995, var det med blandade känslor jag tog emot beskedet. Å ena sidan kände jag stolthet över att mitt nya hemland nu var en del av den europeiska gemenskapen. Å andra sidan väcktes en sund skepsis: behövs verkligen alla regler och förordningar? Förenklar de vår vardag – eller gör de den mer komplicerad?

Det gamla talesättet "Vägen till helvetet är kantad med goda föresatser" påminner oss om att även välmenande initiativ kan få oförutsedda konsekvenser. Gruset längs vägen kan ställa till det, oavsett hur vacker vägen är tänkt att vara.

Dessa två parallella övertygelser – den starka tron på samarbete och det kritiska tänkandet – bär jag med mig varje dag, särskilt i mitt arbete. Tillsammans med 65 000 medlemmar i vår organisation arbetar vi för att öka kunskapen om trafiksäkerhet för oskyddade trafikanter. Jag ser EU som en viktig plattform för att driva på utvecklingen av säkrare vägar, både i Sverige och när vi reser utomlands. Men jag granskar också noga varje nytt förslag från Bryssel, med insikten att djävulen ofta döljer sig i detaljerna.

Så i dag, på Europadagen, uppmanar jag: Fira friheten och freden – ta en fantastisk MC-tur genom våra vackra svenska regioner!

/Dominique Faymonnville, public affair manager SMC


Sommarhälsning från SMC

10 juli 2026

Vi skickar en varm sommarhälsning till alla som älskar livet på två hjul – och lite information om hur kansliet har öppet under sommaren.

Gamla handledarskap kan hindra nya motorcyklister – kontrollera dina uppgifter hos Transportstyrelsen

24 juni 2026

SMC har under en tid fått signaler från medlemmar som nekats att bli handledare för privat övningskörning trots att de tidigare eleverna sedan länge tagit körkort eller avslutat sin utbildning. Bakgrunden är den så kallade 5–5-regeln, som innebär att en handledare får vara godkänd för högst fem elever samtidigt och att en elev stannar på din profil hos Transportstyrelsen i 5 år. Men det finns ett annat problem för vissa handledare som haft elever registrerade före den 1 februari 2012.

Åk till toppen