Le Mans, Frankrike. Den klassiska Bugatti-banan sätter inte bara förarnas mod på prov, den blottlägger även spänningar bakom kulisserna. Le Mans har varit en scen där just den typen av dramatik utspelar sig. Anledningen är att säsongen börjar närma sig tiden för silly season, där spekulationer om vem som kör var, kommande säsong, börjar bubbla.
För tre år sedan vann Enea Bastianini som satellitförare (Gresini) före Ducatis fabriksförare Pecco Bagnaia på Le Mans, vilket blev startskottet för spekulationer om hur mycket hjälp en fabrik egentligen ska ge sina "egentliga" förare.
Bastianini dominerade och hade vunnit tre av de sju loppen vilket börjat sätta press på Ducati.
Under loppet i Frankrike tog sig Bastianini enkelt förbi fabriksföraren Jack Miller, trots att Le Mans inte bjuder upp till omkörningar. Senare pressade han Bagnaia så hårt att #63 gjorde ett misstag och tryckte in fronten lite för hårt in i en kurva, och gled ut i gruset. Det var game-over för fabriken och Ducati-föraren.
Efter racet på Le Mans 2022 låg Enea trea efter Fabio Quartararo och Aleix Espargaro. Ducatis fabriksföre Miller låg femma och Bagnaia sjua.
Senare den säsongen fick Jack Miller lämna sin plats till Enea, som i sin tur fick lämna fabriksteamet inför 2025 till Marc Marquez.
Två olika maskiner
Inställningar på chassit, konfigurationen, viktfördelningen, motorcykelns geometri kan förändra motorcykeln avsevärt. Inför årets säsong lovade Ducati att uppfylla önskemål från båda förarna till årets säsong. Resultatet? Två maskiner med helt olika karaktär. Det är logiskt. Márquez kör på ett helt annat sätt. Där Pecco söker precision, jobbar Márquez med känsla och instinkt. Särskilt i kurvor där andra förare bromsar tidigare eller går in snävare. Han läser greppet och ändrar linjen på ett sätt som få andra klarar. Det kräver rätt verktyg.
Marquez bad specifikt om att den nya Ducati-motorcykeln skulle göras enklare, råare utan mycket justeringar vilket resulterar i att spanjoren kan maximera motorcykelns potential med sina händer, direkt på banan, Kort: Marc förväntar sig en vildare motorcykel. Det har han fått. En motorcykel som reagerar direkt, utan filter. Det är så han vill ha det.
Bagnaia å andra sidan kör med kirurgisk noggrannhet. Italienaren vill ha en motorcykel som kan maximera hans grundliga, precisa och mycket rena racingstil. Både på raksträckor och i kurvor. En smidig, stabil, förutsägbar maskin som låter honom finjustera varje del av varvet, från bromspunkt till apex och utgång.
Två världsmästare. Två helt olika filosofier.
Varningsflaggor
Även om Ducatis beslut syftar till att säkra fortsatt konkurrenskraft har det skapat debatt kring rättvisa, teamharmoni och långsiktig utveckling i MotoGP. Även hanteringen av förare har väckt kritik. Martín har sagt att Ducati kanske kommer att ångra att de inte gav honom platsen i fabriksteamet. Särskilt efter hans jämna prestationer och mästerskapsvinst. Den regerande världsmästaren har också påpekat skillnaden i resurser mellan fabriksteam och satellitteam, och betonat hur mycket han lyckats trots sämre förutsättningar.
Valentino Rossi har kritiserat Ducatis tillvägagångssätt och menar att beslutet rubbar teamets utvecklingsstruktur och får förare att känna sig svikna. Som Martín. Rossi menade att beslutet att ta in Marquez bröt upp den struktur Ducati tidigare haft, där unga förare kunde klättra inom ”systemet”. Han ansåg att det skapade en känsla av svek bland andra förare och ifrågasatte varför man valde att ändra på något som fungerat bra.
Det är ingen hemlighet att Marc mött kritik som teamkamrat, särskilt under åren i Honda. Några tidigare teamkamrater och insiders i paddock har påpekat att teamet varit starkt centrerat kring honom, vilket begränsade Hondas förmåga att skapa en motorcykel som fungerade brett över olika förar-stilar. RC213V utvecklades för att passa Márquez aggressiva körstil, vilket gjorde det svårt för förare som Dani Pedrosa, Jorge Lorenzo och Pol Espargaró att bidra. Och, att lyckas.
Nobuatsu Aoki, tidigare MotoGP-förare och testförare för Honda, har uttryckt oro över att Márquez förmåga att få ut maximalt av motorcykeln kan vilseleda ingenjörerna.
Det kan göra att de tolkar motorcykeln som bättre än vad den egentligen är, vilket kan bromsa utvecklingen och missgynna andra förare i teamet.
Därtill kan Márquez intensiva tävlingsinstinkt och attityd uppfattats som utmanande, vilket kan påverka teamets dynamik. Spanjoren har själv erkänt att han inte alltid varit en lätt teamkamrat. I en intervju sade han: Jag har aldrig varit en snäll teamkamrat. Du måste göra livet omöjligt för din teamkamrat, om du kan.
Trots detta är Ducatis teamledning, inklusive teamchefen Davide Tardozzi, övertygade om att de kan hantera samarbetet mellan Bagnaia och Márquez. De betonar att det finns ömsesidig respekt och en vilja att samarbeta.
Teamkänsla - ett ideal på papper
Fabriksteamen i MotoGP gillar att prata om samarbete, datautbyte och gemensamma mål. Det handlar om att samla poäng, bygga varumärke och visa teknisk dominans. Men, samtidigt är det en individuell kamp mellan teamets två förare. Det handlar om kontrakt, status och framtid. I teorin ska de hjälpa varandra. I praktiken slå varandra på banan. Varje poäng är personlig. Och, i en sport där en säsong kan avgöras av en omkörning, eller en krasch, finns inget utrymme för lojalitet. När startlamporna släcks spelar det ingen roll vem som står på andra sidan depån.
Att ta in Márquez till fabriksteamet var ett styrkebesked, men också ett risktagande. Márquez har aldrig spelat andrafiol. Han kör alltid för seger. När han nu sitter på samma material som Bagnaia finns heller inga ursäkter.
Två världsmästare och startfältets mest meriterade förare under samma tak. Bagnaia med två VM-titlar. Márquez med sex. Ingen av dem är intresserad av att vara nummer två, varken på banan eller i depån.
Jag är bombsäker på att Ducati hellre ser att Marc vinner sin sjunde VM-titel, och därmed gör en enastående comeback, än att Pecco tar sin tredje titel efter 2022 och 2023.
Lockelsen att ge Marc en röd Ducati var helt enkelt för stor: fler titlar, mer synlighet och maximal dominans. Men, här fanns även ett taktiskt beslut, som kan kopplas till Le Mans 2022 där Enea dominerade i Ducatis satelitteam. Och, ifjol då Jorge Martin vann med satelitteamet Pramac. Man ville helt enkelt inte att Marc skulle vinna årets titel med Gresini (Ducatis satelitteam), och då Jorge Martins team Pramac gick över till Yamaha slog man ut spanjorens möjligheter att köra en Ducati-maskin 2025.
Teamet runt Bagnaia har byggts upp över flera år. Ett maskineri som kretsar kring italienaren. Fram till nu. Marc har redan pressat Pecco i kval, sprint och race. I takt med att kampen mellan de båda fortskrider kommer det att bli allt svårare att hålla uppe den goda stämningen och skapa ett friktionsfritt ”samarbete”. MotoGP är inte bara racing, det är ett maktspel där lojaliteten alltid har ett bäst före-datum.
Det är ett konststycke att balansera lojalitet mot egna ambitioner, och föraruppställningen i Ducati är upplagd för en intern strid i det röda garaget. Márquez vill göra en Lorenzo, komma in och slå förstaföraren (Rossi i Yamaha). Ta över strukturen. Ducati må tro att de kan kontrollera dynamiken mellan sina förare. Men, Márquez gör det han alltid gör. Han kommer in, tar över. Inte med ord, utan med pondus och fart. Alla vet vad som pågår. Förarna delar data, men tolkar den olika. De sitter i samma möten, men med egna mål. De firar på samma podium, men inte tillsammans. Det här är inte en konflikt som kanske kommer. Den är redan i gång. Frågan är bara när det går över gränsen, och blir till en intern kris.
Bagnaia till VR46 2027
Pecco Bagnaia tecknade i mars 2024 ett tvåårskontrakt med Ducati. Med nya regler och 850 kubik som väntar till 2027 tror jag att Pecco återvänder till VR46. Han är den första och enda föraren inom VR46 Riders Academy som vunnit VM-titeln i kungaklassen, och därtill vann han Moto2 (2018) med Sky Racing Team VR46. När han vann MotoGP 2022 var han den första Ducati-föraren på 15 år att vinna, och den första för en italiensk föraren sedan Valentino Rossi 2009.
Anledningen till att jag ser att Pecco lämnar fabriksteamet är att han vill hitta tillbaka till glädjen. Den finns inte i hans ögon idag. ”Hemma” hos Rossis gäng skulle han vara med från start i det nya, samtidigt som han har gamla goda vänner omkring sig.
En perfekt miljö för Bagnaia. Han är en lugn och eftertänksam person som, enligt mig, har det tufft med att vara en bricka i spelet. Han behöver personer som tror på honom, som stöttar. Hans personlighet speglar sig i hans körstil; lugn, kontrollerad och mjuk.
Att omgivningen spelar en avgörande roll visade sig under 2022, när Pecco vann sin första MotoGP-titeln. De två krascherna på Le Mans och Sachsenring fick kritiker att höja rösten. Kraschen på Sachsenring skulle ha krossat vem som helst, Fabio Quartararo klättrade i tabellen med +91 poäng för Bagnaia. Men, efter följande race på Assen tog han segern, inför sommaruppehållet. Resten är historia.
Under den perioden hittade Pecco stöd i sin fru Domizia, syster Carola, familjen och vänner från VR46 Riders Academy. Det finns en anledning att lillasyster Carola är hans assistent. En oerhört viktig person som alltid står vid hans sida i boxen och följer med hela vägen ut till griden.
Allt kan hända på Le Mans
Le Mans bjuder ofta upp till en oberäknelig helg. Snabba accelerationer, tvära inbromsningar och opålitligt väder. Halvtorrt eller halvvått och svårt att hitta rätt känsla. En perfekt spelplan för intern prestigejakt. Bagnaia är fortsatt inkonsekvent om vädret växlar. Mer känslig. Inte långsam, men mer beroende av att allt stämmer. Marc brukar trivas i lägen med låg greppnivå och oförutsägbart underlag.
Här är Marc och Peccos resultat de senaste fem åren.
Le Mans 2024: Jorge Martin, Marc Marquez och Pecco Bagnaia.
Le Mans 2023: Marc kraschade på varv 25 och Pecco kraschade på varv fyra.
Le Mans 2022: Marc sexa och Pecco kraschade på varv 20
Le Mans 2021: Pecco fyra och Marc kraschade på varv 17.
Le Mans 2020: Pecco 13, Marc skadad.
Under den officiella MotoGP-testen i Jerez den 28 april slutade Bagnaia på 17:e plats, långt efter sin teamkamrat som var snabbast. Italienaren var ändå nöjd, trots starka vindar som störde hans upplägg. Han testade delar som Marc använder, vilket bekräftar två uppgraderingar inför Le Mans.
Frågan är om det är på den franska banan som vindarna vänder för #63.
Eyes on the Lights!
Annika Nilsson
Annika är redaktör för MC-Folket och ansvarig för bloggen MotoGPassion.
