Rapport och bilder från SMC Värmlands gruskurs.
Lördag förmiddag 28 september kl 10.00 skulle vi samlas vid Hällekils gård i Olsäter. Gott om tid. Jojo. Klarälvdalen är längre än man tror så ”de ansvariga” dvs. jag och P-T Lindberg anlände sist, men i tid (09.58).
Vi möttes av tio förväntansfulla mc-förare från Värmland och Östergötland, så då var vi alltså tolv som skulle ut på äventyr. Vädergudarna liksom vi var på allra bästa humör.
Våra eminenta guider, Anders Nordén och Sven-Erik Carlmark tog täten och snart var vi framme vid en grusgrop där vi planerade att ha broms- och balansövningar.
Underlaget var mjukare än vi hade tänkt, så hela passet kom att bestå av balansövningar i den högre skolan.
Färden gick vidare på en härlig blandning av grusvägar och stigar. En del rena ”trialpartier” tog vi oss också genom. Dessa partier fick smeknamnet ”genvägar”. Vid de svåraste partierna fanns det två varianter, där vi delade gruppen bl.a. beroende på vilket däcksmönster vi hade.
Normalt så har man ju två typer av stopp på såna här turer nämligen att hälla i sej vätska och att bli av med vätska, men vi konstaterade genast att vi skulle införa ännu en typ av stopp som vi döpte till ”skrattstopp”. Detta behov uppstod av att det kam bli imma på visir och glasögon när man skrattar hela tiden under färd. Vi hade helt enkelt såååå kul.
Värmlandsskogarna är ju inte precis fulla av bensinstationer, så efter ett tag fick vi leta oss fram till civiliserade trakter i form av Sunnemo för att fylla bensintankarna o magen.
Stort tack till Coop Nära i Sunnemo som bjöd på kaffe o smörgås. Motprestationen från oss vara bara att gå in på deras ”facebook-sida” o gilla dem. Inga stora motkrav kan man tycka.
Vi tankade bensin o de flesta tänkte nog: Tänk så mycket roligt man kan ha för så lite pengar.
Färden gick vidare in i Dalarna, förbi en vindkraftspark och faktiskt hittade vi en bit asfalt i närheten av Malung.
Vid sista skrattstoppet efter ytterligare en ”trialslinga” hade vi en mil kvar till Fattigskogens stugby.
Vi kom fram vid 17-tiden och fick se en fantastisk anläggning med ett antal timmerstugor och en bedårande utsikt över ”tiomilaskogen” åt två håll.
Inkvartering gjordes i tre småstugor innan bastun lockade. Där tog historieberättandet över så middagen fick skjutas fram en halvtimme.
Middagen avnjöts och historierna avlöste varandra ända till sena kvällen.
På söndagsmorgonen låg dimman tät över sjöarna när vi samlades för frukost och avfärd.
Vi delade upp oss i fyra grupper beroende på vilket håll vi skulle åt och skildes åt efter den obligatoriska gruppfotograferingen.
Den samlade meningen var: Detta borde vi göra igen en annan gång.
Än en gång ett JÄTTESTORT TACK till alla positiva deltagare, Fattigskogens stugby och framförallt till de fantastiskt duktiga guiderna Anders Nordén och Sven-Erik Carlmark.
SMC Värmland genom Per Sjöberg
Fler bilder och filmer från gruskursen.
Film från rekognoseringen: