Annonser

 

Dammbindning ger sämre friktion

Inandningsbara partiklar från vägdamm är ett hälsoproblem och en viktig orsak till attmiljökvalitetsnormen för partiklar i utomhusluft inte nås i Sverige. För att nå målet görs dammbindning. SMC har under många år påtalat för både Trafikverket och kommunerna att dammbindning medför sämre friktion och därmed ökar olycksrisken för motorcyklister.

Dammbindning genomförs för att förbättra miljön och hälsan hos dem som bor vid vägar och gator med höga halter av partiklar. Samtidigt ökar dock risken för omkullkörning för oss som kör tvåhjuliga motorfordon. Varje väghållare som genomför arbete på väg som leder till försämrad friktion måste varna trafikanterna för detta. SMC har frågat regeringen som påtalat krav för alla kommuner. 
SMC:s brev till regeringen om varningsskyltning vid halka. 
Regeringens svar till SMC.  

SMC har hjälpt enskilda medlemmar som kraschat på dammbiddningsmedel att få skadestånd. Artikel om olycka i Göteborg 2012. 

VTI kom för några år sedan med en rapport  som heter "Effekter av dammbindning av belagda vägar” som består av en litteraturstudie och ett fältförsök med fyra olika dammbindningsmedel: ”kloridbaserade dammbindningsmedlen kan ge en något nedsatt friktion även 5-6 timmar efter utläggningen”.

Författaren Mats Gustafsson säger toll SMC att de absoluta resultaten (varaktighet i antal timmar t ex) avseende såväl dammbindnings- som friktionseffekter från studien inte är generellt applicerbara för alla dammbindningsinsatser, oavsett tid och plats, utan gäller vid de meterologiska och trafikmässiga förutsättningar som rådde under de specifika förhållandena. Rapporten beskriver att faktorer som sol, nederbörd och trafikarbete också har betydelse. I rapporten framgår tydligt att sol torkar upp dammbindningsmedlet. Nederbörd spolar bort medlet vilket också har betydelse för hur mycket dammbindningsmedel som finns kvar på gatorna. 

Av rapportens sammanfattning (sid 61) framgår att kloridbaserade medel i försöket gav lägre initial friktionsnedsättning men att varaktigheten var längre och att de reagerade sämre på upptorkning av meterologi och trafik än övriga provade dammbindningsmedel. Diagram på sidan 49 visar en friktionsnedsättning om cirka 5-6 timmar efter utläggningen. På sidan 44 framgår att magnesiumklorid finns kvar på ytan upp till 20 dagar efter att den spridits ut, vilket resulterade av en lång nederbördfri period och förhållandevis låg trafikvolym.  Vid samtal med Mats Gustafsson, VTI, framkom att dammbindningsmedel som sprids upprepade gånger kan ackumuleras och finnas kvar på vägbanan. 

Läs VTI:s rapport. 

Efter en olycka i Sundsvall har Trafikverket och Sundsvalls kommun tagit fram föredömliga skyltar som används vid dammbindning. 
Från Sundsvalls tidning.