En gla värmlandspöjk

2014-01-31
Då Värmlandsanknytningen är solklar får undertecknad kasta all blygsamhet åt sidan och proklamera vinst för en Värmlandspöjk i Tingsrätt mot Trafikverket för en grusolycka som inträffade vid Forsnäs, avfart mot väg 728 mot Forshaga från 63:an i maj 2012.

Lite bakgrund:

Jag och 4 av mina klubbkamrater var ute på en onsdagstur på kvällen d. 30/5 2012.

Vi körde i normal zick-zack formation varvid jag hade "ytterspår" vilket antagligen var en bidragande orsak till att jag vid avfart in på V728 hamnade så långt ut i det grus som "plogats" upp av bilar både från denna avfart och de från motstående håll att jag körde omkull.

Rent av hann jag inte förstå vad som var på väg at hända förrän jag låg ner och kanade mot dikeskanten.

Efter att jag med hjälp av några kamrater rest upp hojen på rött köl igen började vi se oss omkring, gruslagret i korsningen var så tjockt att det blev tydliga fotspår när vi gick i det.

Att det skulle ligga så här mycket grus i korsning utan någon föregående varning var vi snabbt överens om att det var helt orimligt, någon skylt hade vi nämligen inte sett och kunde heller inte se åt något håll när vi stod i korsningen.

Att skadan skulle bli dyr att reparera var tämligen uppenbart då passagerarfotpinnen tryckts in i ramen på min motorcykel som då inte ens hade 500 mil på mätaren.

En av mina klubbkamrater såg därför för gott att dokumentera skador och vägförhållanden på plats med bilder på gruset och bilder i korsningen som påvisade avsaknaden av skyltning.

Roger på Eurospeed jobbade i princip dygnet runt med att bygga om hojen på en ny ram för att jag skulle få den klar till en bokad hojsemester så jag är honom ett stort tack skyldig, försäkringsbolaget tog notan för reparationen som uppgick till över 50000kr förutom min självrisk på 6000.

Jag tyckte dock inte att det var rimligt att behöva stå för något av den här skadan själv då det inte fanns något jag hade kunna gjort för att förhindra den varvid jag skickade in en ansökan om skadestånd till Trafikverket.

Jag får tillbaka ett avslag med hänvisning till att jag borde "iaktagit stor försiktighet och anpassat hastighet och körsätt efter förhållandena" samt att de kontaktat entreprenören som uppgett  att han "satt upp varningsmärken och utfört arbetet på den aktuella vägsträckan enligt gällande regler och anvisningar".

När jag får detta börjar jag själv ringa runt och efter att ha kämpat mig genom en djungel av entreprenörer och underentreprenörer får jag till slut prata med den person som utfört lagningsarbetet på platsen, eftersom jag vet att det bara satt en skylt på plats när det borde funnits tre frågar jag om det händer att de plockar in vissa skyltar om de bedömer risken som låg för olycka medan de lämnar kvar andra (skylten på väg 728) och det säger han sig då inte minnas om de gjort.

Efter att ha pratat med Maria Nordqvist på SMC formulerar jag en begäran om omprövning till Trafikverket där jag bifogar bilder som visar avsaknaden av skyltning samt vittnesuppgifter från samtliga 4 vittnen.

Nu ett drygt år efter olyckan får jag ett nytt avslag från Trafikverket med motiveringen att de åter kontaktat entreprenören som uppger att "väg 63 varit skyltad med varning för stenskott utrustad med tilläggsskylt typ T12 (riktningspil). Entreprenören uppger även att skyltningen flyttats på, vilket uppmärksammades i samband med att dessa plockades in."

(Just uppgiften om vilken skylt som skulle funnits ska visa sig bli oerhört intressant då samtliga Trafikverkets fyra vittnen under rättegången uppger att denna skyltkonfiguration aldrig används och ingen av vittnena uppger att skyltarna skulle ha flyttats på.)

Den skyltningen entreprenören alltså inte kunde minnas när jag pratade med honom tre månader efter olyckan kan han till Trafikverket nu uppge detaljer om när det gått ytterligare fyra månader. Jag hade själv begärt ut de logguppgifter han fört gentemot Peab och i den fanns inget noterat om avvikelser.

Då jag ansåg mig bortom all rimlighet kunna bevisa att det saknades skyltar på platsen och därmed Trafikverket via entreprenör orsakat olyckan blev jag i det här läget ganska upprörd över att Trafikverket inte överhuvudtaget verkar beakta någon form av bevisning eller uppgift som motbevisar det deras entreprenörer uppger och formulerar avslag som förefaller vara helt schablonmässiga.

I det här läget återstår dock bara att stämma Trafikverket inför Tingrätt, en komplicerande faktor för att göra detta är dock att då jag inte lagt ut mer än min självrisk blir beloppet så lågt att ärendet behandlas som ett förenklat tvistemål vilket gör att jag oavsett utfall hade kunnat riskera att få betala mina egna rättegångskostnader vilket uppskattades till 20-30000 kronor. Försäkringbolaget utbetalar ingen ersättning i denna typ av ärende så den kostnaden hade jag fått ta själv, vilket då leder till den helt absurda situationen att jag kunde fått betala 20000kr för att få tillbaka 6000 från Trafikverket. Rättsäkerheten i Trafikverkets myndighetutövning ger därmed enligt min uppfattning en hel del övrigt att önska.

Jag skickar därför in en ansökan till SMC:s Rättsfond där jag begär medel ur fonden för att driva det här ärendet i domstol.

SMC bifaller min ansökan och Maria Nordqvist ställer upp som mitt ombud varvid vi skickar in en stämningsansökan till Falu Tingsrätt hösten 2013.

De händelser som därefter följer och samtliga handlingar finns att läsa i nyhetsrapporteringen från Riks.

Trafikverket har nu tre veckor på sig att överklaga till högre instans.

 

Stort tack till Maria Nordqvist som nedlagt otroligt mycket av sin tid och närmast outtömliga kunskaper om trafikjuridikens djungler* och SMC.

/Tommy Jensen, Webmaster SMC Värmland

* En av de absoluta höjdpunkterna i rättegången var när Maria läser lusen av Peabs representant angående hans eget entreprenadkontrakt, ett dokument hon uppenbart var betydligt mer insatt i än vad han var.